luftensomjagandas

Men kan inte. Antingen är det för varmt, eller så är det för kallt.

Hatar ångesten innan jag ska sova.

Då allt blir tyst runtom en.

Man blir verkligen instängd i sig själv.

Fastnar i sina egna tankar, kväver sig själv till sömns med ångesten som sitter på sin bröstkorg och kräver ett svar du inte har.

Imorgon blir en jobbig dag.

Måste iväg, långt långt bort för att fixa saker.

Buss 4 timmar, om jag inte får skjuts. Vilket inte är troligt.

Ångest för det, ångest för mycket nu för tiden.

Jag vill inte nått längre. Jag har förresten EVK snart.

Elev vårds konferens för er som inte vet.

Men en rektor som är ett arrogant arsle som bara lyssnar på sig själv och har torr humor.

Men en kurator som skickar remiss till psyket för minsta lilla, och med föräldrar som fejkar sitt yttre och låtsas förstå varje ord lärarna säger.

Den enda jag vill ha där är min mentor. De är den som jag vill prata med.

Jag vägrar sitta och prata om varför jag inte har gått på skolan på en månad med folk som egentligen inte bryr sig.

Du sitter där, liten och osäker och ska berätta. Med människor som pratar över dig, om dig och låtsas förstå.

Kan spy galla över människor som beter sig på det sättet.

Vider.

Nu ska jag försöka sova, men ångesten inför morgondagen som ligger bredvid och kramar om mig.

Kanske en kvälls cigg kan få hon att sluta?

Eller kanske lite mer närhet från min kille?

Jisses, jag blir verkligen helt fucked up i skallen på kvällarna.

Tjilevippen.