luftensomjagandas

Förlåt ett jag inte har bloggat på länge, men skammen över vad jag har ätit har varit enorm.
Varje kväll har jag legat med ångest och tänkt på hur mycket kroppen måste ha svällt upp under dagen.
Men nu är allt snart över.
Sista dagen imorgon.
Absolut sista.
För då kommer min pojkväns syskon hem till honom för att äta ett sita julbord, och för att fira dom som har fyllt år men inte kunnat firats.
Funderar på att försöka smita från det, för jag klarar inte av att äta mer nu.
Inte den mängen jag har ätit nu dom senaste dagarna under jul.
Sjuka jävla mängder.

Har inte haft någon matlust alls egentligen.
Men har varit tvungen.
Äta för att hålla andra glada, äta för att inte få folk att bråka.
Äta och öka min ångest.
Det är fruktansvärt jobbigt att behöva äta för andra gläjde, när man själv mår så jävla dåligt över det.

Nu ska jag säga nått som kanske låter konstigt.
Men de är så att jag inte anser migsjälv att ha en ätstörning. Även fast andra tycker det.
Jag har alltid haft svårt för mat.
Min vikt har alltid stört mig, och mitt utseende har fått mig att må dåligt under en längre tid.
Men jag aldrig någon sätt mig som sjuk.
Att jag faktiskt har ett mat problem.
Och jag vägrar vara sjuk.
Jag vägrar säga att jag har en ätstörning. För jag känner mig så felande då.
Som ett problem.
Och det vill jag inte vara mer än vad jag redan är.
Jag vill bara bli fin, bli nöjd med migsjälv. Det är allt.
Och jag är så glad att jag har folk som stöttar mig och hjälper mig att klara det.
Jag har fina människor på bilddagboken som jag pratar med.
Människor på forum som stöttar mig, andra bloggare att prata med och få tips från.
Det underbara med att vara anonym är att man lättare få chansen att prata om det man har svårt med.
För jags jälv ser mig som svag att prata med folk som jag känner om mina problem.
Jag plågar hellre migsjälv i tysthet.

Nog om det.

På måndag börjar älsklingen jobbet igen, så det blir mycket lättare för mig att hålla mig borta från all mat.
Sen är julen för mig helt över då, underbart.
Bort med all fet mat, bort med alla "julmåsten" och ångest!
Nu blir det att kämnpa påriktigt.
Då börjar jag blogga ordentligt igen.

Klockan är snart sex på morgonen, så hoppas ni tog er igenom den konstiga osammanhängande texten.
Kram på er.