luftensomjagandas

Blev en promenad på ca en och en halv timme, sjukt skönt.
Hade kunnat gått längre om min syster inte var lat och ville fortsätta gå vidare.
Nöjd över promenaden, får mig att tänka mindre på kakorna jag åt.
Dock stör jag mig fortfarande sjukt mycket på att jag inte kunde tacka nej till maten som S bjöd på.
De vart pasta med bacon sås.
Saltade och pepprade med svart peppar som fan för att göra de mer äckligt än de redan var.
Drack 3 stora glas med vatten också för att jag inte skulle äta så mycket.
Tyvärr så tar ju inte vattnet bort kalorierna som jag får i mig.
Jaja, promenaden dödade väl iallfall lite utav dom.

Längtar tills min älskling kommer hem, då blir det att mysa lite sen sova.
Justnu känns det som att de är evigheter tills jag kommer kunna väga mig igen dessutom!
Åh, jag vill veta hur mycket jag väger NU!
Om dom ändå kunde göra små portabla vågar som man kunde bära med sig...

Har grov ångest över en grej dessutom.
Tänker inte gå in på några större detaljer då de kan avslöja mig förmycket.
Men jag har en fråga till er.
Vart går gränsen till att man ska sluta bry sig om någon och tänka på sitt eget bästa?
De är så att jag bor ihop med en tjej som går samma klass som mig.
Jag har dock inte bott där på ungefär 2 månader pga vissa saker.
Och nu känner jag att jag inte klarar av att flytta tillbaka, utan bor hellre hemma och pendlar, eller flyttar till skolan.
Lägenheten är uppsagd sen ca en och en halv månad tillbaka, och jag har inte vågat säga de till henne för hon kommer verkligen bli skitarg.
Nu är det så att gör jag inte de, så hotar hon med att byta skola då hon inte kommer tåla att bo ihop med mig.
Hon säger att hon måste sälja katten hon älskar, och sluta gå i skolan som hon har kämpat så mycket i för att få bra betyg i för att hon inte kommer ha råd att flytta till skolan.
Jag sa till henne att hon kommer de med tanke på att hon har ett underhålls bidrag på 1500 kr i månaden, och dessutom CSN bidraget på 1400 kr och de täcker både hyran och bussen.
Men då kommer hon med argumentet att hon inte tål skolmaten och har inte råd att köpa egen, och att hon måste göra sig av med katten som hon älskar.
Jag klarar inte av att bo där, jag mår dåligt och får ångest över det.
Så hur ska jag göra?
Ska jag flytta tillbaka till ett ställe där jag mår sjukt dåligt av att bo, bara för att hon säger det och ska bli nöjd?
Eller ska jag flytta till skolan, där jag mår bra, och göra så att hon flyttar?
Jag är jätte rädd att hon kommer göra så att alla i klassen går emot mig genom att säga att de är mitt fel att hon slutar på skolan, så att jag inte kommer ha någon att umgås med.
En tjej i klassen som jag har pratat med problemet om säger att de aldrig kommer hända, för att de är trots all hennes val om hon vill sluta eller inte, eftersom hon fortfarande har möjligheten att gå kvar.
Jag har ingen aning om hur jag ska göra.
Har fruktansvärd ångest över det.
Och just nu går jag inte ens i skolan. Månaden innan lovet var jag borde från skolan, gick nästan inte en enda dag.
Så detta påverkar min skolgång nått så extremt.
Jag vet inte vad jag ska göra...

Helvete vilken lång test, ledsen om jag tråkade ut er.
Nu ska jag läsa bloggar och sedan röka.
Kram på er.