luftensomjagandas

Kvällsvikten låg på 47.0 kilo.
Tycker dock att de verkar alldeles förlite.
Kan ju inte alls ha gått ner 0.6 kilo på en dag, verkar helt omöjligt.
Klev av och på vågen tre gånger dessutom.
Frustrerande.

Jaja, får se vad morgonvikten visar imorgon.
Tyvärr blir detta ett väldigt kort inlägg då internet dör om 20 minuter.
Men jag uppdaterar om min morgonvikt när jag har vaknat och vägt mig.
Släger in en fin bild som kompention för de korta inlägget.
Puss på er.

Så, nu är jag äntligen klar med dagens träning.

Så hittils är det:

- Kalori in: 0
- Kalori ut: 1000 plus 100 situps

Känns skönt att bara ha gått minus idag.
Kroppen skakar av utmattning, och jag är helt seg i tänkandet. Men jag njuter.
Det blir en tidig kväll iallfall.

Imorgon ska jag försöka göra om det hela, fasta och sen träna samma igen.
Blir att fuska med piller, men jag kommer dit jag vill iallfall.
Känner mig så ren och tom när jag har fastat, inte smal, men ren iallfall.

Hela dagen har varit kaos.
Fått mitt hjärta sönderslitet, stampat och spottat på.
Förvirrningen och frustrationen stiger, vilket slutar i att jag bara är arg.
Arg som satan.
Men de gav effekt på gymmet iallfall, så de är väl nått posetivt i de hela antar jag.

Orkar inte ens tänka på det, och de skulle bli så osammanhängande ifall jag skulle skriva ut allt.
Får se hur jag gör.

Nu ska jag på toa, sen väga mig. Skriver ut min kvällsvikt senare.
Puss

Håller på att undvika lunchen nu, en kvart kvar bara.
Ännu en gång blev de en patetisk och dålig lögn, "jag ska bara fixa in ny musik kommer sen".
Fast jag ljög inte om musiken, bara att jag skulle komma dit sen igen.
Vi ska på föreläsning med ladshövdingen sen, fast jag ska gå på gymmet istället.
Får hoppas att dom inte har idrott bara, annars blir det långpromenad med ny musik i ipoden.
Superskönt.
Underbart väder ute dessutom, solen lyser och de är någolunda varmt iallfall.

Ska försöka fasta idag, ska bara undvika fikat och middagen också, men de går nog bra.
Blir gymmet istället. Älskar verkligen skolans gymm. Där finns "min" underbara cross trainer som jag kan trampa på.

Ursch.
Fick ångest när jag ställde mig på vågen idag.
47,6 kilo väger jag.
Har gått upp över ett och halvt kilo på lite mer än en vecka.
Fast jag ska vara glad ändå.
Egentligen.
Men de är svårt att le när siffrorna på vågen visar plus.
Jobbigast är väl att jag inte har ätit nått, och den visar så pass mycket.
Ångest.
Fast jag förtjänar de, efter all denna jävla hets under veckan. Mat hela jävla tiden.
Förstår inte vad jag har tänkt med.
Antagligen inte med nått alls.
Idioti.
Nu blir det att hård träna hela veckan, funderar på att fasta imorgo också ifall de går bra idag.
Har ju mina underbara phenylstack 7 som jag ska äta så jag slipper hungerkänslorna, får dessutom energi av dom.
Underbart. Skulle vara så fruktansvärt skönt att bara gå minus på kaloriförbrukningen idag.
Snälla låt mig klara denna idag.

Är sjukt besviken på en klasskamrat till mig.
Hon skulle stanna en helg och frågade ifall hon kunde få låna mitt rum, snäll som jag är gav jag henne nycklarna och lät henne låna rummet.
Idag såg jag att hon har tagit från min dietpiller burk, mina svindyra 300 kronors underbara nördvändiga jävla piller.
Förstår inte vad hon tänker med. Jag har varit snäll nog och lånat ut mitt ru, och de jag får tillbaka är att hon snor från mig. Inte ens ett tack har jag fått.
Men självklart är jag för svag för att kunna konfrontera henne. Svaga fega feta jävla fitta.
Fan.

Men ska faktiskt försöka vara lite modig idag, och säga nej till att äta även fast dom frågar varför. Jag ska inte falla och följa med in denna gång, de får jag inte.
De kan jag inte om jag ska klara av att gå ner i vikt.
Denna gång måste jag verkligen kämpa.

Nio minuter kvar tills matsalen stänger.
Sen ska jag byta byxor och gå och fråga om gymmet.
Hinner tyvärr inte skriva mer,
men uppdaterar senare om hur det går.
Puss.

Frustration är allt jag känner idag.
Kaos är det jag ständigt lever med.

Dagen har varit ganska fin ändå. Om man inte ska tänka till förmycket, inte skrapa på den sköra ytan.
Allt som har gjorts är att köra skoter.
Otroligt vacker väder och skön känsla att bara blåsa fram lätt som en fjäder på isen,
ren njutning.

Fast kaoset har ändå inte försvunnit.
Varje gång mat har nämts har den rivit i mig.
Fast jag åt idag.
En jävla massa.
En grillad korv med ketchup.
Sen en massiv jävla pizza. Äcklas av migsjälv, känner hur skiten sväller i min kropp.
Och den uppskattar de inte.
När jag kollar i min reflektion så kan jag nästan se hur låren vidgas i dom lös sittande jeansen.
Se hur dom spänns åt runt låren och att magen börjar svälla över kanten.
Vill kräkas.
Men kan inte. De blir som ett straff att låta den ligga där inne i värmen och lösas upp för att sedan bearbeta sig ner mot låren och magen för att etsa sig fast under huden och bygga upp fettet.
Ursch.

Imorgon är de skola igen.
Jag har aldrig varit en skolmänniska, aldrig någonsin.
Men jag saknar skolan nu.
Inte för pluggandet, inte för att träffa klasskompisarna, utan för dom underbara rutinerna dom medföljer.
Mat tiderna som inte kan ändras, missar du så missar du.
Och jag älskar det.
Blir gymmet på kvällen.
Timmar av trampande och svettande.
De första jag ska göra när jag kommer till skolan imorgon är att klä av mig och ställa mig på vågen.
Jag måste få veta hur fet jag har blivit efter veckans otroliga svullande.
Ett måttband ska också införskaffas för att se ifall låren och magen blir smalare.
Har börjat störa mig fruktansvärt mycket på mina underarmar också, så dom ska mätas och krympas.
Ska bli att skaffa en vecko rutin.
Varje måndag ska jag mäta mig och hoppas att de har krymt. Om så bara med en millimeter.

Otroligt skönt att jag har bestämt med en kompis att vi ska ut och gå en timme varje dag under lovet,
då vet jag att jag åtminstånde förbränner lite kalorier.
Sköntskönt.

Nej, nu måste jag sluta skriva.
Börjar bli en överflödig och otroligt tom text.

En fråga till er läsare bara, finns de nått som kallas hatkärlek?
Nivet när man verkligen gillar en person, men ibland blir så jävla arg och besviken på personen att man känner en extrem förakt mot dom?
Man säger för sigsjälv att man aldrig ska prata med dom igen, men blir så otroligt jävla lycklig när man får ett sms av dom?
Kan ni snälla svara på det?

Kram

Kände att jag var tvungen att lägga in en bild på dessa underbart fina ben.

Kvällen har varit känslig, rolig men otroligt laddad.
Åkte bil med mitt x, hans bästa kompis andre, och min kompis veronika och hennes kille lars.
Drack cider, grogg och snackade skit.
Varit otroligt jobbigt då jag har fått sms av mitt x där han har skrivit att han saknar och älskar mig.
Vågade inte svara.
Men jobbigast vart det när veronika och lars klev av hemma hos sig och jag satte mig i mitten av bilen,
han lade armen om mig, höll om mig, kramade mig och sa att han saknade mig.
Jag var feg.
Satt och vågade inte röra mig.
Men när han försökte kyssa mig så drog jag mig undan.
Låtsades sova och hoppades på att vi snart skulle vara hemma.
Jag hatar migsjälv och min fruktansvärda svaghet.

Justnu sitter jag och hoppas på de omöjligt.
Hoppas på att få ett sms av Rille.
Vill att han ska höra av sig.
Vill att han ska tycka om mig.
Tycka jag är fin och smal.
Vill de omöjliga.



Jag orkar tyvärr inte skriva nått idag.
Förlåt,
men de känns som att allt sviker mig nu.
Skriver imorgon.
Hejdå.

Den senaste tiden har varit jobbig.
De är tungt att vandra runt med ett ständigt kaos i huvudet.
Lyckades tillslut nu 46 kilo iallfall, men den senaste tiden har jag ätit som ett monster och garanterat gått upp igen.
Var över en vecka sedan jag vägde mig, så jag vet inte.
Kan dra kort vad som har hänt den senaste tiden.

Folk börjar misstänka, dom frågar, undrar och pratar en massa. Vilket gör min fruktansvärt frustrerad och arg.
Jag har fått börjat äta på skolan, för att göra dom nöjd och glad, men de är sedan jag som får ligga och vrida mig i sängen av ångest och självhat pga maten, pga dom.

Jag har avslutat mitt fyra åriga förhållande.
Känslorna svalnade och jag insåg att de skulle vara fruktansvärt orättvist mot honom att vara kvar i det, och att de inte skulle hålla i längden.

Två vet om påriktigt om min ÄS, eller vad jag ska kalla det.
Har pratat med dom, och de är fruktansvärt skönt att ha några friska människor som jag kan prata med, som faktiskt "förstår".


Justnu längtar jag bara tillbaka till skolan, tillbaka till gymmet, vågen och rutinerna.
Är rädd för lovet som kommer, rädd för att jag ska falla tillbaka i dåliga matvanor och ligga med ångesten på kvällarna.
Slänger in en ny bild på mig som ett avslut på detta inlägg.
Jag ska börja skriva igen, påriktigt denna gång.
Men nu mest för att få ut mina tankar och känslor kring vikten.
Kram